Före jul skrev jag en liten personlig artikel om Göteborg som man kunde läsa i både Vbl och ÖT. Nu finns den på webben också! Jag berättar om mina favoritställen och vart jag oftast går när jag är ute på stan, bra shoppingställen, mysiga cafén och var man äter godaste pastan bland annat. Så för er nyfikna, lässugna här hittar ni den.

Det var en nyfiken som kommenterade och frågade om jag och min kille har distansförhållanden och hur man klarar av sånt.

Jag har nästan alltid haft distansförhållanden. Det är otaliga gånger, när jag nästan längtat ihjäl mig, som jag frågat mig själv hur jag alltid hamnat i den situationen. Dag ut och dag in går man och tänker och saknar och tycker det är jobbigt att vara så långt ifrån varandra. Men det går. Jag har orkat mig genom år av distans tack vare inplanerade besök jämt och ständigt, sms, samtal, skypesessioner och sånt. Jag tror att båda behöver ha viljan och tron på att det funkar, annars funkar det inte. Sen måste man också kunna se och planera en framtid tillsammans för annars blir man knäpp och ser inget ljus i tunneln.

Men, för arton dagar sedan blev 660 km till 0. Min fina, rara kille flyttade hit. Vi flyttade ihop och min lägenhet blev vår. Det är nog det bästa som hänt i år. Äntligen kan man pussa någon god natt i stället för att skriva det i ett sms och äta middag tillsammans i köket i stället framför datorn via skype. Ja, ni förstår vad jag menar.

Så du nyfikna i en strut, kör hårt och tro på ert förhållande. För ska det hålla håller det och kanske han flyttar efter dig eller du flyttar tillbaka när du är klar med din utbildning. För man ska komma ihåg att göra det man själv vill och låta sig själv utvecklas också, trots att det värker i bröstet på grund av alla de kilometrar som skiljer en åt.